snabbverkande

Snabbverkande är ett adjektiv som används inom medicin för att beskriva läkemedel som verkar snabbt efter administration. Begreppet är relativt och jämförs med läkemedel som har längre onset eller längre duration. Den exakta tiden till verkan och hur länge verket varar varierar mellan olika produkter, doser och administreringssätt.

Inom diabetesvård är snabbverkande insulin en vanlig kontext. Snabbverkande insulinanaloger används framför allt före måltider för att kontrollera postprandialt blodsocker. Exempel på snabbverkande insulinanaloger är lispro, aspart och glulisin, som finns under olika varumärken. Dessa preparat har oftast snabb onset efter subkutan injektion (vanligen inom cirka 10–30 minuter), når sin toppverkan inom ungefär 1–3 timmar och verkar under cirka 3–5 timmar. De används både som tillägg till basinsulin i intensivbehandling och i flexibla måltidsplaner.

Administrering är vanligtvis subkutan, ibland via inhalation beroende på produkt. Säkerhetsaspekter inkluderar risk för hypoglykemier om måltider eller kolhydratintag inte följs som planerat, samt behov av regelbunden blodsockermätning och anpassning av dosering, måltidsinnehåll och fysisk aktivitet. Val av snabbverkande insulin beror på patientens livsstil, glukoskontrollmål och klinisk bedömning.

Översiktligt används snabbverkande i första hand när snabb kontroll av blodsocker behövs, särskilt i samband med måltider. Begreppet förekommer också generellt för andra läkemedel som har mycket snabb onset, men är särskilt centralt inom insulinbehandling och akuta glukosregimer.