Bensbildning

Bensbildning, eller ossifikation, är processen där benvävnad bildas och uppbyggs i skelettet. Den sker under fosterutveckling, i barndomen och ungdomsåren samt vid läkning av frakturer hos vuxna. Det finns två huvudsakliga vägar för bensbildning: intramembranös ossifikation och endochondral ossifikation.

Intramembranös ossifikation sker utan en broskmodell. Mesenkymala celler differenti­er­ar till osteoblaster som producerar osteoid, vilket mineraliseras till benvävnad. Denna väg bildar platta ben i kraniet, delar av ansiktsskelettet och vissa andra ben, utan ett initialt broskstöd.

Endochondral ossifikation börjar med en hyalint broskmodell som successivt ersätts av benvävnad. Brosket ersätts när kärl och osteoblaster invaderar modellen från perichondriet; primära ossifikationscentra bildas i diafysen och sekundära i epifyserna. Denna process står bakom längdtillväxt hos barn och bildningen av de flesta långa ben.

Efter tillväxt fortsätter bensbildningen genom remodellering, där osteoblaster bygger nytt ben och osteoklaster bryter ned gammalt ben för att anpassa styrka och form. Remodelleringen pågår under hela livet och påverkas av mekanisk belastning samt av olika signalsystem.

Regleringen av bensbildning involverar hormoner som tillväxthormon, könshormoner, paratyroideahormon och vitamin D, liksom mineraler som kalcium och fosfat. Viktiga signalsvägar inkluderar BMP och Wnt/β-katenin, som styr cellers lokala differentiering och mineralisering.

Vanliga avvikelser i bensbildning kan leda till sjukdomar som osteogenesis imperfecta, rickets/osteomalaci eller osteoporos, där bildningen eller mineraliseringen av ben är nedsatt.