Atomtiden

Atomtiden är en benämning på den period då kärnfysik, kvantteori och användningen av atomära processer fick genomgripande betydelse för vetenskap, industri och samhälle. Den räknas oftast från tidigt 1900-tal, då atomens struktur och radioaktivitet kartlades och nya teorier om energi och materiens natur växte fram, fram till dagens fokus på kärnteknik, strålningsmedicin och energiproduktion.

Viktiga vetenskapliga milstolpar inkluderar bildandet av vår förståelse för atomens kärna, Bohrs modell av elektronskal, samt upptäckten av radioaktivitet av Becquerel och vidare forskning av Curie-familjen. Utvecklingen av kvantmekanik blev avgörande för att förstå atomers beteende. På 1930-talet och framåt uppdagades kärnfission, först teoretiskt av Meitner och Frisch och senare bekräftat experimentellt, vilket lade grunden till att frigöra enorm energi ur atomkärnor.

Under andra världskriget ledde Manhattanprojektet till den första fissionsreaktionen och det första kärnvapentestet, Trinity, 1945. Användningen av kärnvapen i Hiroshima och Nagasaki följde kort därefter. Efterkrigstiden såg en snabb expansion av civil kärnkraft samt internationella ansträngningar för säkerhet och kontroll. 1957 grundades IAEA, och 1968 undertecknades icke-spridningsfördraget. Samtidigt uppmärksammades riskerna genom kärnkraftsolyckor som Three Mile Island (1979), Chernobyl (1986) och Fukushima (2011).

Idag är atomfysik och kärnteknik centrala inom energi- och medicinområden samt i grundforskning. Debatter om kärnkraftens roll i energi- och klimatpolitik kvarstår, liksom frågor om säkerhet, avfallshantering och ickespridning. Atomtiden har därmed en mångfacetterad roll inom teknik, politik, etik och samhälle.