kärnvapen

Kärnvapen är explosiva vapen som frigör energi genom kärnreaktioner. De vanligaste typerna bygger på fission eller fusion. Vid fission används tunga kärnor som uran-235 eller plutonium-239; vid fusion används lättare kärnor som deuterium och tritium under extrem hetta och tryck. Energin ger en massiv blast och strålning.

Historia: De första kärnvapnen utvecklades i USA under 1940-talet och testades första gången vid Trinity 1945. De två bombningarna av Hiroshima och Nagasaki samma år visade vapnens förödande potential. Under kalla kriget byggdes och spriddes arsenalerna kraftigt i öst och väst, samtidigt som avskräckning och olika kontrollförsök utvecklades.

Leverans och doktrin: Kärnvapen kan levereras av interkontinental missiler (ICBM), sjöbaserade missiler (SLBM) eller bombflygplan. Avskräckning har varit dominerande: hot om massiv förstöring ska avskräcka angrepp. Det finns också regionala och taktiska kärnvapen avsedda för användning i begränsade sammanhang.

Icke-spridning och rättslig ram: NPT från 1968 syftar till att förhindra spridning, främja fredlig kärnteknik och arbeta mot avrustning. IAEA övervakar kärnteknik och CTBT eftersträvas trots att den inte har trätt i kraft i alla länder. Avtal som START och försök till ett FMCT reglerar och minskar arsenalerna.

Status: Enligt NPT är USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina de fem erkända kärnvapenstaterna. Indien, Pakistan och Nordkorea har kärnvapen utan NPT-status; Israel uppges ofta att ha kärnvapen men erkänner det inte offentligt. Antalet kärnvapen och deras spridning är fortsatt föremål för internationell debatt och nedskärningar har skett men arsenalen är fortfarande betydande.