Anställningstiden

Anställningstiden är den period under vilken en person är anställd hos en arbetsgivare. Begreppet beskriver hur länge ett anställningsförhållande varar och kan i praktiken vara antingen tidsbegränsad (tidsbegränsad anställning) eller tills vidare (tillsvidareanställning).

Vid en tidsbegränsad anställning anges ofta ett startdatum och ett slutdatum i anställningsavtalet. Anställningen upphör i regel när terminen löper ut, om inte arbetstagaren och arbetsgivaren kommer överens om förlängning eller ny anställning. I svenskt arbetsrättsligt sammanhang kan upprepade tidsbegränsade anställningar få konsekvenser för anställningens långsiktiga status, bland annat genom regler som kan leda till en tillsvidareanställning under vissa förhållanden enligt lagen om anställningsskydd (LAS) och gällande kollektivavtal. Exakta tillämpningar beror på omständigheterna och överenskomna avtal.

Vid en tillsvidareanställning är anställningstiden i princip oändlig tills den avslutas av uppsägning eller avsked. Avtal och lagar reglerar då uppsägningstider och andra skyldigheter, vilka ofta varierar med den anställdes längd i tjänst och i enlighet med gällande kollektivavtal.

Provanställning kan användas i början av anställningen för att bedöma arbetstagarens lämplighet. Denna period är tidsbegränsad och ingår i den totala anställningstiden.

Det bör framgå i anställningsavtalet vilken start- och eventuell slutdatum gäller, om förlängning eller övergång till permanent anställning kan ske, samt om det finns en provanställning. Anställningstiden är en central del av anställningsvillkoren och påverkar bland annat rättigheter, uppsägningar och semesterberättigande i förhållande till svensk arbetsrätt och lokala avtal.