ACLbristning

ACLbristning, eller ruptur av främre korsbandet i knäleden, är en vanlig knäskada särskilt i sporter med snabba riktningsändringar och hopp. ACL är ett av de viktigaste ligamenten som begränsar framåtskott av skenbenet i förhållande till låret och bidrar till knäets stabilitet i rotation. En fullständig bristning leder ofta till instabilitet och ökar risken för meniskskador.

Orsakerna är ofta plötsliga rörelser där foten står stilla men knät vrids, eller ett direkt slag mot knät. Vanliga idrotter är fotboll, handboll, basket och skidåkning. Riskfaktorer inkluderar hög aktivitetsnivå och kön i vissa sporter, samt tidigare knäskada.

Symtom är ofta plötslig pop, snabb svullnad under de första timmarna och känsla av knäsvikt eller oförmåga att belasta benet. Diagnosen baseras på klinisk undersökning med tester som Lachman och pivot-shift samt bilddiagnostik. MRI visar ofta fullständig ruptur och eventuella samtidiga skador i menisk eller brosk. Röntgen används för att utesluta frakturer.

Behandling varierar beroende på ålder, aktivitetsnivå och skadans omfattning. Konservativ behandling utan operation kan övervägas vid partiell skada eller låg aktivitet, med fokuserad rehabilitering. Vid fullständig ruptur hos aktiva patienter rekommenderas ofta rekonstruktion av ACL med graft, vanligtvis från patellarsena eller hamstringssena. Postoperativ rehabilitering är lång och inkluderar skyddad viktbärande period, återställning av rörlighet och styrkeövningar, med målet att återgå till sport efter cirka 9–12 månader.

Prognos och komplikationer: de flesta återgår till tidigare nivå av aktivitet efter många månader, men risken för återruptur är närvarande och långsiktigt ökar risken för meniskskador och artros. Förebyggande insatser med neuromuskulär träning och rätt teknik kan minska risken.

Se även: knäskador, skadeprevention.