meniskskador

Meniskskador avser skador på meniskerna i knäleden, två halvmåneformade broskfuller som ligger mellan lårbenet och skenbenet. De fungerar som stötdämpare, förbättrar ledens stabilitet och jämnar ut belastningen under rörelser. Den mediala (inre) och den laterala (yttre) menisken kan drabbas.

Skadans läge och typ påverkar läkningspotentialen. Den yttre blodförsörjningen är bättre än den centrala och inre delen, vilket gör skador i röd-röd zonen mer benägna att läka än skador i vit-vit zonen. Degenerativa skador förekommer ofta hos äldre och kan uppkomma utan ett tydligt trauma, ofta i samband med långvarig belastning.

Vanliga orsaker är akuta vridningar av knäet när foten är kvar i marken under sport eller fall, särskilt i aktiviteter som fotboll, basket och backhoppning. Degenerativa skador uppstår vid långvarig belastning och åldrande.

Symtomen inkluderar plötslig eller vecko-lång smärta i knäts ledkant, svullnad inom de första dygnen, känsla av låsning eller hindring vid rörelse samt minskad knäflexion eller rotation. Diagnosen ställs oftast med kliniska tester som McMurray eller Apley-rotationstest och bekräftas ofta med magnetresonanstomografi (MRT). Röntgen används främst för att utesluta andra tillstånd.

Behandling beror på skadans typ och patientens funktion. Mindre skador behandlas ofta konservativt med vila, kyla, högläge, NSAID och fysioterapi. Om mekaniska symptom eller persistenta besvär föreligger kan kirurgi bli aktuell, vanligtvis artroskopisk partiell meniskektomi eller, i lämpliga fall, meniskreparation. Rehabilitering är central för återgång till aktivitet. Komplikationer kan inkludera ökad risk för artros över tid. Förebyggande åtgärder innefattar styrke- och proprioceptiv träning samt korrekt uppvärmning före idrott.