överkorrigering

Överkorrigering, eller överkorrektion, är ett begrepp som används inom beteendevetenskap, utbildning och motoriskt lärande för att beskriva en respons där korrigeringen av ett fel blir större än vad som krävs eller är tänkt. Det innebär att den justering som görs överstiger felets omfattning och därigenom leder till en överdriven ansträngning att rätta till konsekvensen av beteendet eller felet.

Inom beteendemodifikation används överkorrigering som en disciplinåtgörande teknik. Efter ett oönskat beteende kan personen åläggas att inte bara rätta till den uppkomna skadan utan även genomföra extra korrekta handlingar, eller återställa miljön till ett bättre än utgångsläget. Exempelvis kan en elev som kastar något få samla ihop föremålen, städa ordentligt och öva på ett korrekt sätt flera gånger. I sådana sammanhang syftar överkorrigering till att förstärka en önskvärd respons genom kvalitativt och kvantitativt större övning.

Inom idrott, rehabilitering och motoriskt lärande används överkorrigering som ett sätt att förbättra rörelseprecisionen. Genom att lägga in extra övningar eller korrigeringar som överstiger den uppgift som ska utföras kan individen träna in den korrekta rörelsen mer konsekvent. Det kan dock öka risk för frustration och motstånd hos vissa gruppdeltagare, särskilt om återhämtningen eller inlärningen blir för ansträngande.

Sammanfattningsvis är överkorrigering en teknik där korrigeringen själv övergår i en större ansträngning än felet kräver, vilket kan stödja inlärning men också påverka motivation och välmående.