inlärningen

Inlärningen är processen genom vilken individer tar till sig ny kunskap, färdigheter eller attityder och gör dem användbara i framtida handlingar. Den kan ske genom undervisning, praktisk övning, erfarenhet eller upprepad träning. Inlärningen kan beskrivas utifrån olika kunskapstyper: deklarativ kunskap (fakta och begrepp), procedurkunskap (hur man gör saker, färdigheter) och affektiv kunskap (attityder och värderingar).

Historiskt har inlärning varit central inom pedagogik och psykologi, och olika teorier har försökt förklara hur människor ändrar sina beteenden och mentala representationer efter exponering och övning. Inlärningsteorier kan grovt delas in i flera perspektiv: behaviorismen betonade stimuli, respons och förstärkningar; kognitivismen fokuserade på mentala processer som uppmärksamhet, minne och problemlösning; den sociala kognitiva teorin lyfter modellering, imitation och självreglering; konstruktivismen ser lärande som aktiv konstruktion av kunskap i samspel med miljön; sociokulturella perspektiv betonar betydelsen av sociala interaktioner och kulturella verktyg, exempelvis genom zonen för proximal utveckling.

Faktorer som påverkar inlärning inkluderar motivation, uppmärksamhet, förkunskaper, återkoppling, utformning av undervisningen och den omgivande miljön. Inlärning används i skolor, arbetslivet och vardagen för att utveckla kunskap och färdigheter samt förändra färdigheter och attityder över tid. Bedömning av inlärning sker ofta genom formativ bedömning (under processen) och summativ bedömning (vid projektslut).