våglängdsgrids

Våglängdsgrid är en uppsättning våglängder som används som samplingselement för spektral data i områden som optik, fotonik, spektroskopi och radiativ överföring. Griden anger vilket våglängdsområde som täcks och hur detaljerad informationen blir när data representeras eller modelleras.

Grids kan vara linjära eller logaritmiska. En linjär grid har lika stora våglängdssteg mellan min och max, medan en logaritmisk grid har lika steg i logaritmen av våglängden och ofta används när relevanta funktioner varierar över flera ordningar av magnitud. Adaptiva eller datadrivna grids förläggs punkter där spektrala funktioner har snabba förändringar, vilket ger hög upplösning där det behövs och sparar beräkningskostnaderna där det inte behövs.

Vid konstruktion av en grid beaktas också samplingsteorin: noggrann återgivning av spektrala särdrag kräver tillräcklig upplösning för att undvika aliasing och fel i interpolationer. Antalet punkter, deras fördelning och punktplacering påverkar noggrannhet, konvergens och beräkningskostnader.

Användningar inkluderar simulering av ljustransport i atmosfären och i haven, beräkning av radiativ överföring i klimat- och vädermodeller, konstruktion av astronomiska spektra, fjärranalys och design av optiska komponenter.

Sammanfattningsvis utgör våglängdsgrid en grundläggande byggsten för behandling av spektral information, där val av upplösning, område och gridtyp påverkar noggrannhet, robusthet och prestanda hos modellering och tolkning av data.