uppsvällning

Uppsvällning är ett svensk term som oftast används för att beskriva svullnad eller distension i vävnader eller kroppshålor, vanligtvis till följd av vätskeansamling (edem) eller gas. Svullnaden kan vara lokaliserad till ett område, t.ex. benen eller ansiktet, eller allmän (anasarka) när hela kroppen påverkas. Svullnaden kan vara mjuk och gnutbar eller stel, och den kan vara vitft med eller utan nedsatt rörlighet. Vid positiva trycktester kan svullnaden vara pitting, dvs. att huden lämnar ett avtryck när man trycker med ett finger.

Orsakerna till uppsvällning är breda och delas ofta in i lokala och systemiska faktorer. Lokala orsaker inkluderar skada eller inflammation, infektion, eller venös insufficiens i ett ben. Systemiska orsaker innefattar hjärtsvikt, njursjukdomar, leversjukdomar (tansomning), lymfatisk obstruktion (lymhedem), graviditet samt vissa läkemedel och näringsbrist. Andra faktorer som långvarigt stillestånd, hög saltintag och infektioner kan bidra till eller förvärra svullnad.

Diagnosen baseras på medicinsk historia, undersökning och ofta kompletterande tester såsom blodprov, urinprov, bilddiagnostik (t.ex. ultraljud av benen för att utesluta blodpropp), samt bedömning av njur-, lever- och hjärtfunktion.

Behandling riktas mot orsaken och kan inkludera högläge, kompression, saltrestriktion, fysisk aktivitet och i vissa fall diuretika. Det är viktigt att utvärdera underliggande sjukdomar och följa upp prognos och förebyggande åtgärder.

Se även edema, ödem och lymfödem.