tunntarmar

Tunntarmarna är den delen av matsmältningskanalen där större delen av näringsupptaget sker. Den sträcker sig från pylorus till ileocekalvalvet och består av tre avsnitt: duodenum, jejunum och ileum. Hos vuxna är längden ungefär 4–6 meter och ytan för absorption ökas av plicae circulares samt villi och mikrovilli.

Duodenum tar emot blandning av magsaft och tarmvätskor och blandar dem med galla och pankreasjuice. Här börjar nedbrytningen, och syran neutraliseras. Jejunum och ileum utgör den huvudsakliga platsen för näringsupptag: kolhydrater, proteiner och fetter bryts ner och transporteras genom tarmväggen. Vitamin B12 absorberas i ileum tillsammans med intrinsic factor.

Anatomin bakom absorberingen innefattar enterocyter i kryptor och olika transportörer. Tarmens blodförsörjning sker via superior mesenteric artery och lymfdrainage via lacteals i villi. Tunntarmen innehåller immunförsvarsceller i GALT, där Peyerska plaques bidrar till immunövervakning.

Regleringen av tunntarmens funktion sker hormonellt och via motilitet. Sekretin stimulerar bicarbonatsekretion, CCK reglerar pankreassekretion och gallblåsekontraktion, medan motilin styr migrerande motoriska komplex. Den normala tunntarmen har ett måttligt bakterieantal jämfört med tjocktarmen, men spelar betydelse i immunitet och metabolism.

Sjukdomar som påverkar tunntarmen inkluderar celiaki, småtarmens bakteriella överväxt (SIBO), Crohns sjukdom och malabsorptionssyndrom. Diagnostiska metoder omfattar endoskopi, kapselendoskopi och MR- eller CT-enterografi. Utvecklingsmässigt härstammar tunntarmen främst från midgut hos embryot.