överväxt

Överväxt är ett svenskt begrepp som beskriver mark eller vattenområden som tidigare varit öppna men successivt täcks av växtlighet. Det gäller ofta igenväxning av jord- och skogsmark, betesmarker eller områden som har avfolknats. I vattenmiljöer kan överväxt innebära att vattenväxter dominerar strandlinjer eller vattendrag. Fenomenet uppstår när underhåll minskar eller när markens och vattnets förhållanden förändras, till exempel genom klimatförändringar eller förändrad markanvändning.

Orsaker inkluderar avfolknings- eller nedlagt jordbruk, minskat väghållningsunderhåll, samt naturlig succession i frånvarande bruk. När frön sprids och rötter får utrymme växer gräs, busk- och trädlager fram. Hydrologiska förändringar kan gynna vattenväxter i våtmarkernas kanter. Invasiva arter och störningar kan accelerera överväxten.

Effekterna varierar. För jord- och skogsbruk kan överväxt minska produktivitet, hindra dränering och tillgång till mark. I naturmiljöer kan den förändra habitat och påverka vattenkvalitet och flöden. Samtidigt kan viss växtlighet ge erosion-skydd eller nya livsmiljöer; generellt krävs dock skötsel och planering för att upprätthålla användbarhet och miljöhälsa.

Hantering blandar förebyggande skötsel med aktiv röjning. Metoder inkluderar mekanisk röjning, gräs- eller buskbearbetning, och i vissa fall kemisk bekämpning där reglering tillåter. Vid vattenmiljöer kan hydrologisk återställning och återplantering av passande växtsamhällen vara nödvändigt. Målet är att balansera markanvändning, naturvård och risker som igenväxning medför.