näringsupptag

Näringsupptag är den fysiologiska processen genom vilken näringsämnen från födan överförs från magtarmkanalen till blod- eller lymfsystemet. Den sker huvudsakligen i tunntarmen, där slemhinnan med villi och mikrovilli ökar absorptionsytan och där näringsämnena bearbetas och transporteras vidare.

Kolhydrater absorberas främst som monosackarider i duodenum och jejunum. Stärkelse bryts ner av intestinala enzymer till glukos, galaktos och fruktos. Glukos och galaktos tas upp i enterocyterna via SGLT1 och transporteras vidare via GLUT2, medan fruktos transporteras via GLUT5.

Proteiner bryts ned till aminosyror och små peptider som tas upp av enterocyterna genom Na+-beroende transporter och PEPT1, och når blodomloppet via kapillärer i tarmens villi.

Fetter absorberas efter emulgering av galla och nedbrytning av pankreaslipas till monoglycerider och fria fettsyror. Dessa bildar miceller som diffunderar in i enterocyterna och återbildar triglycerider som paketeras i kylomikroner för transport via lymfsystemet.

Vitaminer och mineraler följer olika vägar: järn absorberas i duodenum, kalcium i duodenum/jejunum, och B12-IF-komplexet absorberas i ileum. Fettlösliga vitaminer följer fettabsorptionen. Vatten och elektrolyter absorberas huvudsakligen i tunntarmen, med viss återabsorption i tjocktarmen.

Reglering av näringsupptaget sker bland annat genom hormonerna gastrin, sekretin och CCK samt via nerverystemet; tarmfloran kan också påverka absorbtionen. Malabsorption kan uppstå vid tillstånd som celiaki, pankreasinsufficiens och inflammatoriska tarm sjukdomar.