trombocytopenier

Thrombocytopenier, eller trombocytopeni, är tillstånd där antalet trombocyter i blodet är lågt, oftast under 150 000 per mikroliter. Eftersom trombocyter är viktiga för blodets koagulation ökar risken för blödningar när de är få. Symtomen varierar och kan inkludera lätt blåmärken, petechier, näsblod, blödande tandkött och kraftigare mensblödningar. Allvarligare blödningar är ovanliga men kan förekomma vid mycket låga nivåer eller vid trauma.

Orsakerna klassificeras vanligtvis i minskad produktion i benmärgen, ökad destruktion, sequestration i en förstorad mjälte och utspädning. Minskad produktion kan bero på benmärgsrelaterade sjukdomar som leukemi eller aplastisk anemi, näringsbrister (B12 eller folat), samt effekter av läkemedel och strålning. Ökad destruktion är vanligt vid immunologisk trombocytopeni (ITP), läkemedelsinducerade tillstånd, heparininducerad trombocytopeni (HIT) samt vid tillstånd som TTP/HUS och DIC. Sequestration uppträder vid splenomegali; utspädning efter massiv transfusion kan också bidra.

Diagnosis baseras på lågt trombocytantal i blodbilden. Uteslutning av bakomliggande orsaker kräver ofta utvärdering av koagulationsstatus, blodutstryk och riktade tester beroende på kliniken. Behandlingen beror på blödningsrisk och bakomliggande orsak. Mild trombocytopeni utan blödning kräver ofta övervakning. Vid blödningar eller mycket lågt tal används ofta kortikosteroider, intravenöst immunglobulin eller anti-D vid Rh-positiv patient. Vid kronisk eller refraktär ITP kan behandling med trombopoietinreceptoragonister, rituximab eller splenektomi övervägas.

Prognosen varierar beroende på orsak och ålder. Hos barn är ITP ofta självbegränsande, medan vuxna kan utveckla kronisk tillstånd som kräver behandling. Graviditet kräver särskilda överväganden.