sömnkvalitet

Sömnkvalitet är ett begrepp som beskriver hur väl nattens sömn återställer kroppen och hjärnan samt hur utvilad man känner sig vid uppvaknandet. Den innefattar både kvantitativa aspekter av sömnen och subjektiv upplevelse av vakenhet och funktionsförmåga under dagen. God sömnkvalitet är kopplad till bättre kognitiv funktion, koncentration och humör samt lägre risk för vissa hälsoproblem.

Vanliga komponenter som ingår i bedömningen av sömnkvalitet är sömnlängd, insomningslatens, sömneffektivitet, antalet uppvaknanden och sömnstadiernas fördelning mellan NREM och REM. Sömneffektivitet mäts som andelen tid i sängen som faktiskt tillbringas i sömn. Kort insomningslatens och få uppvaknanden är tecken på högre sömnkvalitet, men betydelsen varierar mellan individer och åldersgrupper.

Mått på sömnkvalitet består av både subjektiva och objektiva metoder. Subjektiva bedömningar görs ofta med sömndagbok eller frågeformulär som PSQI (Pittsburgh Sleep Quality Index). Objektiva mått används i klinik eller forskning och inkluderar polysomnografi och actigraphy. Tillsammans ger de en mer heltäckande bild av sömnkvaliteten.

Näring, livsstil och medicinska tillstånd påverkar sömnkvaliteten. Ålder, stressnivå, koffein- eller alkoholintag samt fysisk aktivitet har stor inverkan. Sjukdomar som sömnapné, restless legs-syndrom, depression och ångest kan försämra sömnkvaliteten. Dålig sömnkvalitet är kopplad till ökad risk för kognitiv försämring, humörförändringar, trafiksäkerhetsrisker samt hjärt-kärlsjukdomar och metabola tillstånd.

För att främja sömnkvalitet kan man etablera regelbundna sovtider, skapa en rogivande sovmiljö (mörkt, tyst, svalt), begränsa koffein och alkohol nära sänggåendet samt minska skärmens exponering före sänggåendet. Att hantera stress genom avslappningstekniker och att vara fysiskt aktiv under dagen kan förbättra insomningslatens och kontinuitet. Vid ihållande sömnbesvär bör man rådfråga vårdpersonal.