funktionsförmåga

Funktionsförmåga avser en persons totala kapacitet att utföra uppgifter och delta i dagliga aktiviteter som krävs för självständigt leverne och socialt deltagande. Begreppet omfattar fysiska, kognitiva, psykiska och sociala dimensioner och används inom vård, rehabilitering och socialtjänst för att beskriva vilka aktiviteter en person kan genomföra utan hjälp eller med stöd av hjälpmedel och anpassningar. Vanliga komponenter är aktiviteter i det dagliga livet (ADL), instrumentella aktiviteter i det dagliga livet (IADL), rörlighet, kommunikation, kognitiv funktion och socialt deltagande. Funktionsförmågan påverkas av hälsotillståndet, ålder, komorbiditet, smärta, trötthet och miljön samt tillgång till stöd och hjälpmedel.

Bedömning av funktionsförmåga sker genom kliniska bedömningar, patientrapporterade frågeformulär och prestationsbaserade tester. Internationellt används exempelvis ADL- och IADL-skalor (t.ex. Barthel, Lawton & Brody), samt skattningar av funktion och hälsa som FIM, SF-36 eller EQ-5D. I Sverige används ofta uppgifter om funktionsförmåga i vård- och äldreomsorgsplanering och rehabilitering för att kartlägga behov och följa reformer.

Användning av funktionsförmåga innefattar bedömning av behov av rehabilitering, assistans och boendemöjligheter, uppföljning av sjukdomsförlopp och som indikator i folkhälsa och resursplanering. Vårdplanering och beslut om stöd grundas i en persons funktionsförmåga, med mål om bibehållen eller ökad självständighet och deltagande. Etiska överväganden inkluderar skydd av integritet, att stöd anpassas efter individuella mål och värderingar samt att undvika stigmatisering kopplad till funktionsnedsättning.