sårläkningsprocessen

Sårläkningsprocessen är kroppens biologiska mekanism för att återställa hudens kontinuitet och funktion efter vävnadsskada. Den följer faserna inflammation, vävnadsbildning (proliferation) och remodellering, och påverkas av lokala faktorer samt patientens allmänna hälsa.

Den inflammatoriska fasen startar omedelbart. Blodkärl dras samman för att stoppa blödning, följt av bildandet av fibrinpropp. Neutrofila granulocyter rensar död vävnad och mikroorganismer, medan makrofager frisätter tillväxtfaktorer som stimulerar läkning.

Proliferationsfasen kännetecknas av ny vävnadsbildning. Fibroblaster producerar kollagen och andra matrixproteiner, granulationsvävnad bildas och ny blodförsörjning uppstår (angiogenes). Keratinocyter vandrar över sårytan och återetablerar epidermis; sårområdet hålls fuktigt för att underlätta läkning.

Remodellering innebär omorganisation av ny vävnad. Kollagen III omvandlas till starkare kollagen I, korsbindningar ökar och vävnadens styrka återuppbyggs över månader. Slutresultatet är ofta ärrbildning; den nya vävnadens styrka når ungefär 70–80 procent av den oskadda hudens styrka.

Vägarna för läkning kallas primär, sekundär och tertiär intention. Primär intention uppnås när kanterna av sår närmast sys ihop; sekundär intention innebär läkning genom granulationsvävnad utan sutur; tertiär intention är fördröjd slutning vid behov. Faktorer som näring, perfusion, diabetes, rökning, infektion och mekanisk belastning påverkar hastigheten och kvaliteten på läkning.