substratsutbud

Substratsutbud är ett begrepp som används för att beskriva tillgången och tillgängligheten av substrat i olika processer. Ett substrat är i vid bemärkelse den molekyl eller resurs som en reaktor, cell eller organism omvandlar eller använder som näring. Begreppet är särskilt vanligt inom bioteknik, kemi, miljövetenskap och ekonomisk ekologi.

I bioteknik och mikrobiell produktion speglar substratsutbudet hur mycket kol-, kväve- och andra näringskällor som finns tillgängliga, till exempel jordbruksråvara, lignocellulosa, avfall eller olika råvaror. Tillgången påverkas av råvarans pris, logistikkostnader, säsongvariationer och regleringar kring avfall och hållbarhet. Ett lågt substratsutbud begränsar i allmänhet tillväxt och produktivitet.

I ekosystemen bestämmer substratsutbudet tillgängligheten av organiskt material såsom humus, rötter och exudater, vilka reglerar mikrobiell aktivitet och kolomsättning. Anpassningar i markförvaltning, skogsbruk eller jordbruk kan öka eller minska substratflödena och därmed påverka ekosystemets funktion.

Inom ekonomiska sammanhang används substratsutbudet om tillgången på indata eller råmaterial som krävs för produktion, såsom metall- eller energi- och bioprocessindustri. Faktorer som gruv- och oljeproduktion, import, lager, prissvängningar och substitut påverkar utbudet. Robust substratsutbud kräver diversifiering av råvaror och flexibla produktionsprocesser.

Bedömning görs ofta genom att analysera pris, tillgångstider, transportlogistik och miljöhänsyn samt regleringar. Substratsutbud är därmed beroende av geografi och tid och används för att planera produktion, forskning och miljöförvaltning.