studietänkande

Studietänkande är ett begrepp inom utbildning som beskriver hur studenter tänker kring och organiserar sitt lärande. Det innefattar metakognition, självreglerat lärande och de strategier som används för att planera, övervaka och utvärdera sin egen kunskapsutveckling.

Centrala komponenter är planering (sätta mål, göra tidsplaner), övervakning av förståelse och framsteg (är jag förstått materialet?), samt anpassning av strategier när hinder uppstår. Det innefattar också motivation, självförmåga och lärarens feedback som driver lärprocessen.

Studietänkande relaterar till studieteknik men fokuserar mer på tänkandet kring lärandet än på teknikerna i sig. Det överlaps med metakognition och självreglerat lärande, och används för att beskriva hur studenter blir aktiva och strategiska i sitt lärande.

I praktiken uppmuntrar undervisning studenter att sätta tydliga mål, utveckla handlingsplaner, regelbundet reflektera över vad som fungerar och vad som inte gör, samt söka feedback. Lärare kan stödja studietänkande genom formativ bedömning, vägledning i strategier och regelbundna reflektionsuppgifter.

Forskning visar att utvecklat studietänkande är kopplat till ökad självreglering och ofta bättre akademiskt resultat, särskilt när det kombineras med kontrollerade insatser och långsiktig träning. Kritiker betonar att termen kan bli vag utan konkreta undervisningsmått och tydliga metoder.