strålningsinducerad

Strålningsinducerad är ett adjektiv som används för att beskriva effekter, processer eller tillstånd som uppkommer till följd av joniserande strålning. Begreppet används inom radiobiologi, medicinsk fysik och strålningshälsa för att beteckna skador eller biologiska förändringar som orsakas av exponering för strålning såsom alfa-, beta- och gammastrålning samt röntgen.

Mekanism och konsekvenser: Joniserande strålning kan orsaka direkta skador på DNA och kromosomer samt indirekta skador genom bildandet av reaktiva syrearter. Vanliga effekter är DNA-dubbelsträngsbrott, kromosomavvikelser och cellulär stress. Cellerna reparerar skadan genom mekanismer som icke-homolog end joining (NHEJ) och homolog rekombination (HR), men felreparation kan leda till mutationer eller kromosomförändringar som ökar risken för cancer eller induktion av senescens.

Användning och sammanhang: Begreppet används ofta i samband med medicinsk behandling (strålterapi), riskbedömning vid arbets- och miljöexponering samt i epidemiologiska studier som bedömer strålningsrelaterad cancerrisk. Långsiktiga effekter kan uppträda efter latensperioder; dos-respons-samband analyseras ofta med olika modeller beroende på sammanhang.

Mätning och skydd: Dos mäts i grayer (Gy) för absorberad dos och i sievert (Sv) för effektiv dos. Skyddsåtgärder följer principen ALARA (så lågt som rimligen möjligt) för att minimera exponering. Förebyggande arbete innefattar dosoptimering, skyddsutrustning och reglerade arbetsrutiner.

Se även: strålningsskada, radiobiologi, strålningssäkerhet.