språkstimulering

Språkstimulering är ett övergripande begrepp inom barns språkutveckling som avser systematiska och vardagliga insatser för att stödja barns språkförmåga. Den baseras i interaktion mellan barn och närstående vuxna och fokuserar på att ge rik och meningsfull språklig input samt möjligheter till kommunikation.

Syftet med språkstimulering är att främja både förståelse (receptivt språk) och uttrycksspråk, inklusive ordförråd, grammatik, berättande och tidig läs- och skrivutveckling. Den används i förskola och hem och kan vara särskilt relevant för barn med språkförseningar eller andra behov, liksom för flerspråkiga barn i behov av stöd.

Metoderna innefattar vardagsnära strategier som samtal under lek, ögonkontakt och uppmärksamhet på gemensam uppmärksamhet, foga in beskrivningar, modellering av språk samt utvidgningar och omformningar av barnets tal. Andra viktiga inslag är labling av objekt, frågor som uppmuntrar tänkande, pauser för barnets svar, upprepa och förstärka det som sagts, högläsning och dialogbaserad läsning. En språkrik miljö med varierat ordförråd och minimerad distraktion stödjer utvecklingen.

Målgrupperna omfattar alla barn, särskilt de med försenad språkutveckling, hörselnedsättning, utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar och andraspråkstalare i behov av stöd. Åtgärderna kan genomföras hemma, i förskolan eller i kliniska sammanhang och anpassas till ålder, språkprofil och kulturell kontext.

Forskning visar ofta positiva effekter på ordförråd och språkförmåga vid kontinuerlig, lyhörd och kvalitativ interaktion, men effekten varierar beroende av konsekvens, föräldrars engagemang och kulturell anpassning. Språkstimulering ses som en del av tidig språkstimulering och tidig intervention, och kan kombineras med läsning, lekbaserad undervisning och andra språkliga aktiviteter.