berättande

Berättande är konsten eller handlingen att förmedla en historia. Det omfattar hur en berättelse byggs upp och presenteras: vilka händelser som väljs ut, hur karaktärer tecknas, vilken miljö som skildras och vilket berättarperspektiv som används. Begreppet används ofta i motsats till berättelse för att betona själva sättet att berätta snarare än innehållet i historien.

Berättande finns i många uttrycksformer: muntligt berättande i traditionella folkberättelser, skönlitterära verk, film och scenkonst, men även i nyhetsrapportering och digitalt innehåll. Olika medier kräver olika tekniker och nivåer av detaljering, men målet är ofta att skapa en sammanhängande upplevelse av tid, rum och handling.

Nyckelelement i berättande inkluderar handlingen (plot), karaktärer, miljö, tid och hur berättaren eller synvinkeln tillåter oss att uppleva historien. Berättarperspektiv kan vara förstaperson, tredje person eller en mer begränsad fokus som följer en specifik karaktär. Berättarröst och stil, samt användning av dialog och beskrivningar, formar hur historien upplevs. Begreppet inkluderar även tekniker som in medias res, återblick, montage och sceniskt berättande.

Strukturellt används ofta olika modeller för att organisera berättandet, till exempel en klassisk narrativ båge eller mer fragmenterade former i samtida fiktion och dokumentärfilm. Berättande fungerar som ett grundläggande verktyg för kommunikation, underhållning, information och identitetsbildning, och spelar en central roll i kulturarv och samhällsreflektion.

Inom akademin studeras berättande av narratologi och relaterade fält, där fokus ligger på hur berättelser konstrueras, hur tid och synvinkel påverkar upplevelsen och hur olika medier interagerar i modern berättarteknik.