språkssystem

Språkssystem är det strukturella nätverket av regler och resurser som gör ett språk till ett kommunikationsmedel. Det omfattar flera sammankopplade subsystem: fonologi (ljudsystemet och ljudkombinationer), morfologi (ordbildning och böjning), syntax (ordningsregler för fraser och satser), lexikon (ordförråd och deras betydelser), semantik (meningsinnehåll) och pragmatik (bruk i kontext). Skriftsystemet (ortografi) och normer för stil och textproduktion ingår också. Språkssystemet är konventionellt men också dynamiskt: det lärs in av talare genom exponering och bruk, och förändras över tid genom språkförändring samt dialektal och sociolingvistisk variation.

Inom forskning beskrivs språkssystem som ett komplext nätverk där sub-systemsinteraktioner ger upphov till mening och kommunikation. Olika teoretiska tillvägagångssätt fokuserar på formell grammatik och automater eller på kognitiva modeller av hur språklig kunskap lagras och bearbetas. Samtidigt varierar hur olika språk organiserar samma funktioner inom fonologi, morfologi och syntax, men vissa universella drag uppträder över språk.

Språkssystem har praktiska konsekvenser inom språkundervisning, dokumentation och revitalisering av språk, samt inom natural language processing och språkpolitik. En förståelse av språkssystem gör det möjligt att analysera hur talare använder språk i olika sammanhang och hur förändringar sprids genom samhällen.