sportskador

Sportskador är skador som uppstår i samband med idrott eller annan fysisk aktivitet. De kan vara akuta, som uppstår plötsligt vid en händelse, eller överbelastningsrelaterade, som utvecklas över tid genom upprepad belastning. Vanliga skadeformer inkluderar stukningar och sträckningar i leder och muskler, meniskskador och korsbandsskador i knäet, frakturer, luxationer och hjärnskakningar, samt tendinopatier och stressfrakturer.

Orsakerna varierar mellan idrotter och individer och påverkas av träningens volym, teknik och tidigare skador. Riskfaktorer innefattar ofullständig uppvärmning, fortsatta träningar under smärta eller fatigue, plötsliga belastningsökningar, felaktig teknik, otillräcklig återhämtning samt bristande skydd eller felaktig utrustning. Yngre idrottare och atleter som byter sport eller tränar med hög intensitet är särskilt sårbara.

Förebyggande åtgärder omfattar regelbunden anpassad fysisk träning, uppvärmning och nedvarvning, teknikträning, användning av rätt skyddsutrustning och gradvis ökning av träningsbelastning. Om en skada uppstår bör första hjälpen ges enligt PRICE-principen (Protection, Rest, Ice, Compression, Elevation) eller modernare riktlinjer, samt avvakta medicinsk bedömning vid misstanke om allvarlig skada. Vid behov kan bilddiagnostik användas, exempelvis röntgen eller MRI, och behandling anpassas till skadans art och svårighetsgrad. Rehabilitering fokuserar på smärtfri rörlighet, återställd styrka, proprioception och neuromuskulär kontroll.

Återgång till sport beslutas utifrån funktion och ofta i samarbete med vårdgivare. En gradvis återgång och tydliga kriterier är vanligt förekommande. Även om de flesta sportskador läker med vila och rehabilitering kan vissa ge långvariga besvär utan rätt vård och rätt träning. Förebyggande insatser är därför centrala för idrottsverksamhetens hälsa och långsiktiga prestation.