smakutveckling

Smakutveckling är studiet av hur människans smakpreferenser och sensoriska respons på livsmedel förändras över tid. Den omfattar grundsmakerna sötma, salt, surt, beska och umami samt hur doft, temperatur och konsistens påverkar upplevelsen. Smakupplevelsen formas av biologiska faktorer som genetik och känslighet för olika smaker, samt av erfarenheter och miljö.

Genetiska faktorer spelar en betydande roll i hur intensiva eller behagliga olika smaker upplevs. Till exempel kan variationer i bittertasting-genen TAS2R38 göra att vissa personer upplever vissa bittra ämnen starkare än andra. Begreppet supertaster används för att beskriva personer med särskilt hög smakintensitet. Utvecklingen av smak påverkas också av prenatal exponering via fostervätskan och senare via moders kost under amning, vilket kan förbereda barnet för vissa livsmedel.

Under spädbarnsåldern och småbarnsåren sker betydelsefulla ändringar i smakpreferenserna. Införande av fasta livsmedel runt sex månaders ålder, och särskilt återkommande exponering för nya smaker (ofta 10–15 gånger), ökar chansen att livsmedel accepteras. Barn kan uppleva ett visst tvärbäcken i nyhetens ansikte, ibland kallad neofobi, men denna fas kan övervinnas med sensomotorisk variation, positivt bemötande och social modellering.

Kulturella och sociala faktorer samt tidigare matvanor formar smakutvecklingen och långsiktiga kostval. Smakutvecklingen är individuell och påverkas av personlighet, miljö och hälsa.