slemhinnen

Slemhinna, eller mucosa, är den fuktiga vävnad som bekläder kroppshåligheter och passager som öppnas mot utsidan, till exempel luftvägarna, matsmältningskanalen, urinvägarna och könsorganen samt ögat. Slemhinnor fungerar som en gräns mellan kroppens inre miljö och omvärlden och är ofta åtskilda från den underliggande vävnaden av en bindvävslager som kallas lamina propria.

Strukturmässigt består slemhinnan av epitel och underliggande bindväv. Epiteltypen varierar beroende på plats: i luftvägarna är det vanligt pseudostratifierat cylindriskt ciliärt epitel med gobletceller; i magsäck och tunntarm är epitelet oftast enskiktat cylindriskt; i munhåla, esofagus och vissa delar av könsorganen förekommer stratifierat skivepitel. Under epitelet finns lamina propria, en lös bindväv som ofta innehåller blodkärl och immunceller, samt ibland en muscularis mucosae som ger små rörelser av slemhinnan. Slemproduktion sker framför allt i gobletceller och i vissa slemhinnor finns körtlar som utsöndrar mucus och seröst vätska.

Funktionerna inkluderar skydd genom mucus, fuktning och smörjning, absorption av näringsämnen i matsmältningskanalen samt filtrering och uppvärmning av luft i luftvägarna. Slemhinnorna spelar också en viktig roll i immunförsvaret genom slem, antikroppar som IgA och lymfoid vävnad (MALT).

Slemhinnor varierar i delar av kroppen och kan drabbas av inflammation och infektioner vid sjukdomar som rhinit, gastrit, enterit eller vaginit. Uttorkning eller störningar i microbiotan kan också påverka deras funktion och integritet.