magsäck

Magsäcken är en del av matsmältningssystemet hos däggdjur. Den ligger i övre delen av bukhålan, under diafragman, mellan esofagus mynning och tunntarmens början. Dess huvudsakliga uppgift är att lagra och bearbeta föda samt producera magsyra och enzymer som inleder matsmältningen och bildar den halvflytande vätskan kymus.

Anatomi och väggstruktur: Magsäcken består av fyra regioner: cardia, fundus, corpus (kropp) och antrum. Den är omgiven av kraftiga muskellager som möjliggör mekanisk bearbetning. En pylorussfinkter reglerar tömningen till duodenum. Slemhinnan är veckad med rugor och innehåller olika körtlar: parietalceller som producerar saltsyra och intrinsisk faktor, huvudceller som bildar pepsinogen, mucösa celler som skyddar slemhinnan samt enteroendokrina celler som frisätter gastrin och andra ämnen.

Funktion: Den sura miljön aktiverar pepsinogen till pepsin, vilket påbörjar proteinnedbrytning. Magsäcken blandar och bearbetar födan till kymus och fungerar som en behållare för lagring. Intrinsisk faktor är nödvändig för vitamin B12-absorption i tunntarmen. Magsäckens sekret (slem, syra och enzymer) görs i mindre mängder kontinuerligt och en del alkohol och vissa läkemedel kan också absorberas i liten utsträckning.

Reglering: Utsöndringen av magsyra styrs av det autonoma nervsystemet, särskilt vagusnerven, samt hormoner som gastrin, histamin och somatostatin. Cephalic fas ökar utsöndringen vid tankar, lukt och smak av föda; gastric fas ökar när föda är närvarande i magsäcken; intestinal fas saktar ner mottagningen när kymus når duodenum.

Klinisk betydelse: Vanliga tillstånd är gastrit (inflammation i magslemhinnan), peptiska sår och magsäckscancer. Behandling kan innefatta läkemedel som minskar syrasekretionen eller kirurgisk åtgärd vid behov, exempelvis gastrektomi eller rekonstruktioner som Billroth I/II.