skiktbildning

Skiktbildning är processen där tydliga lager bildas i ett material eller system till följd av skillnader i densitet, sammansättning eller partikelstorlek. Ett skikt avgränsas ofta av en förändring i egenskaper som färg, textur, löslighet eller hållfasthet. Skiktbildning kan vara temporär eller långvarig och uppstår i naturen likväl som i tekniska system.

Inom geologi och sedimentära miljöer skapar avsättningar lagrade skikt över tid. Varje lager speglar miljön vid tiden för depositionen, vilket ger upphov till bedding eller stratifikation i bergarter och i jordlager. Skillnader i färg, kornstorlek och mineralinnehåll berättar om olika miljöer och processer som varit verksamma.

I vattenmassa, särskilt sjöar och hav, uppstår skiktning när densitet varierar med temperatur och/eller salinitet. Typiska exempel är sommarens termisk stratifikation i sjöar med epilimnion, metalimnion och hypolimnion, samt halokliner och pycnokliner i saltvatten. Den vertikala separationen påverkar syretillgång, näringsupptag och biogeokemiska processer genom att begränsa blandningen mellan olika djup.

I jord- och markvetenskapen bildas jordhorisoner (A, B, C, ibland E) genom växlingar i eluviation och illuviation samt i vittringsprocesser, vilket skapar ett stratifierat marksystem med olika egenskaper.

Inom atmosfären kan temperatur- eller fuktinversioner skapa skikt som hindrar vertikal blandning och påverkar vädret och flytt i luftmassor. I industri och materialvetenskap uppstår skiktning i blandningar och sedimenterade eller emulsionsbaserade system där olika komponenter separeras i lager eller faser.

Skiktbildning har stor betydelse för hydrologi, ekologi, geologi och materialhantering och studeras med kärnborrningar, profilering och densitets- samt kemikanalys.