mineralinnehåll

Mineralinnehåll avser mängden mineralämnen i en given substans, till exempel livsmedel, vatten eller jord. Det uttrycks oftast som massan mineral per enhet substans, till exempel milligram per 100 gram (mg/100 g) eller milligram per liter (mg/L), och används i näringsbedömningar, livsmedelsdeklarationer och vattenkvalitetsanalyser. Vanliga mineraler som beskrivs i kostsammanhang är kalcium, järn, kalium, magnesium, zink och jod.

Analys av mineralinnehåll utförs vanligtvis med instrumentella tekniker som ICP-OES, ICP-MS eller atomabsorptionsspektroskopi (AAS). Provberedning och val av metod påverkar resultaten, liksom om mineralerna förekommer i lösta former eller bundna föreningar som kan påverka deras tillgänglighet vid upptag i kroppen eller användning i växter.

Bioavailability, det vill säga hur stor andel av mineralinnehållet som faktiskt absorberas och används av organismen, är inte alltid proportionell mot det totala innehållet. Faktorer som fytinsyra i fullkorn, oxalater i gröna blad eller måltidens sammansättning påverkar upptaget. Bearbetning, tillagning och lagring kan också förändra mineralinnehållet eller dess biotillgänglighet.

I praktiken används mineralinnehåll inom flera områden. Inom närings- och livsmedelsmärkning ger det information om hur kostens bidrag till dagliga näringsbehov ser ut. Inom vattenkvalitet beskriver det totalt lösta mineraler och vattenhårdhet, som påverkar smak och korrosionsförmåga. Inom jordbruk bedöms jordens mineralinnehåll som grund för växters näring och grödornas näringsstatus.