markvetenskapen

Markvetenskapen, eller jordvetenskapen, är den vetenskapliga disciplin som studerar jordar och deras betydelse för ekosystem, produktion och miljö. Den behandlar jordens bildning och utveckling, dess fysiska, kemiska och biologiska egenskaper samt hur dessa egenskaper samverkar med växter, vatten och organismer. Genom markens funktioner undersöks hur näring, fukt och luft tillgängliggörs för växter och hur jorden påverkar vattenflöden, klimat och markanvändning över tid.

Inom markvetenskapen ingår flera subdiscipliner, bland annat pedologi, som studerar jordar genom deras bildning, struktur och klassificering; edafologi, som fokuserar på jordens roll i växtproduktion och markens relation till ekosystemtjänster. Andra viktiga områden är soil physics (markens fysiska egenskaper och vattenrörelser), soil chemistry (kemiska processer och näringsämnen), soil biology (mikroorganismer och jordliv), samt markförvaltning, jordförbättring och markresterivning. Metoder inkluderar fältkartering och provtagning, laboratorieanalyser, jordkartläggning, GIS och fjärranalys, samt långsiktiga experiment och modeller.

Användningsområdena av markvetenskapen är breda: förbättrad växtproduktion och näringsförvaltning, hållbart jord- och skogsbruk, markförvaltning i stads- och vattenmiljöer, jordmiljöbedömningar vid föroreningar och klimatanpassning genom kolinlagring och markstabilisering. I Sverige och andra länder utbildas markvetare inom universitetsprogram och de arbetar som forskare, rådgivare, miljökonsulter eller förvaltare av mark- och vattenresurser. Historiskt har disciplinen vuxit fram ur samverkan mellan agronomisk kunskap, geologi och miljöforskning.