självupplevelse

Självupplevelse är ett svenskt begrepp som avser den subjektiva, första-personsupplevelsen av att vara sig själv. Den innefattar tankar, känslor, perceptioner och upplevelsen av att ha en kropp samt ett kontinuerligt jag. Till skillnad från yttre observationer av beteende eller hjärnprocesser fokuserar självupplevelse på den direkta, första-personsupplevelsen av sitt eget medvetande och sin identitet. Begreppet används inom filosofi, psykologi och kognitionsvetenskap, liksom i andliga och konstnärliga sammanhang där den inre livsupplevelsen studeras.

Ordet består av själv och upplevelse och används ofta i diskussioner om medvetande, självmedvetande och självreflektion. Inom fenomenologi betonas hur subjektet upplever sin egen värld och sitt eget jag som givna och meningsskapande. Inom psykologin används självupplevelsen ofta i förstapersonsbeskrivningar av tillstånd som känslor, ångest eller flow, och den ses som en viktig faktor i identitetsbildning och subjektivitet.

Eftersom självupplevelsen är subjektiv och inte direkt verifierbar överförs den ofta genom introspektiva rapporter, vilka kan variera mellan individer och kulturer. I forskning används ofta triangulering med objektiva mått för att komplettera upplevelsebaserade data och för att bättre förstå hur människor upplever sig själva i olika sammanhang.

Relaterade begrepp inkluderar självmedvetande, självreflektion och subjektiv upplevelse. I mindfulness och kontemplativa praktiker lär man ofta observera inre fenomen såsom tankar, känslor och kroppsliga sensationer utan omedelbart värderande domar.