självmedicinering

Självmedicinering är användningen av läkemedel och andra produkter för lindring av lindriga symtom utan läkarordination. Den omfattar receptfria läkemedel, vissa växtbaserade preparat och kosttillskott som köps i apotek eller i handeln. Självmedicinering innebär att personen gör en egen bedömning av sitt tillstånd och väljer behandling utifrån vad som känns effektivt tidigare.

Vanliga exempel är paracetamol och ibuprofen mot smärta och feber, antihistaminer vid allergiska symptom, antacida mot halsbränna, laxermedel, host- och förkylningsmediciner samt vitaminer och mineraler. Många människor använder också naturläkemedel eller kosttillskott som komplement till vardaglig vård.

Fördelar med självmedicinering är ökad självständighet, snabb lindring av småproblem och minskad belastning på vården för lindriga åkommor. Det kan vara praktiskt när symtomen är tydliga och risknivån låg, men det kräver noggrant övervägande och ansvarsfullt bruk.

Riskerna inkluderar felaktig självdiagnos, överdosering (särskilt med paracetamol som kan skada levern), och interaktioner med andra läkemedel eller underliggande sjukdomar. Vissa tillstånd kan maskeras och försenar korrekt behandling. Antibiotika används enligt ordination av läkare i Sverige, och otillbörlig användning ökar antibiotikaresistens. Läkemedel som misstas för temporär lindring kan också orsaka allvarliga biverkningar hos vissa grupper.

Säker självmedicinering kräver att man följer bipacksedeln och doseringar, använder lägsta effektiva dos, inte behandlar längre än rekommenderat och undviker att kombinera produkter med samma aktiva substans. Vid graviditet, amning, äldre eller kroniska sjukdomar bör man rådgöra med apotekspersonal eller vårdgivare. Om symtomen varar längre än några dagar, försämras eller uppträder red flags som hög feber, svår buksmärta eller andningsproblem, ska vård sökas.