protokolleffektivitet

Protokolleffektivitet betecknar hur effektivt ett kommunikationsprotokoll utnyttjar nätverksresurser för att överföra användbar information. Den är en flerdimensionell mått som tar hänsyn till nyttig payload i relation till överhead, fördröjning, felåterställning och energiförbrukning. Effektiviteten är ofta kontextberoende och varierar mellan realtidsstyrning, storskalig dataöverföring och sensor-nätverk.

Faktorer som påverkar effektiviteten inkluderar headeröverhead, handskakningar och anslutningsetablering, återutsändningsstrategier (ARQ) eller felkorrigerande kodning (FEC), multiplexering och fragmentation, hantering av kö- och flödeskontroll, säkerhet och kryptering samt tvär lageroptimeringar och enhetsbegränsningar i trådlösa eller begränsade miljöer.

Mått och utvärdering av protokolleffektivitet inkluderar begrepp som goodput, overheadförhållande, latens per nyttig bit samt energi per levererad nyttig bit. Metoderna för bedömning består av teoretiska modeller och gränsvärden, simuleringar samt empiriska tester. I praktiken uppstår ofta trade-offs mellan tillförlitlighet, latens, säkerhet och komplexitet, vilket gör valet av protokoll beroende av användningsfall och målmiljö.

Exempelvis fokuserar TCP på pålitlighet men kan medföra större overhead och fördröjningar, medan UDP är enklare men opålitligt. QUIC syftar till att reducera handskakningar och förbättra prestanda i mobila miljöer. För IoT används ofta lättviktsprotokoll som MQTT-SN eller CoAP med optimerade överföringslägen för låga energinivåer och begränsade enheter.