produktionsmodeller

Produktionsmodeller avser systematiska beskrivningar eller konceptuella ramar för hur varor och tjänster framställs och organiseras. Begreppet används både för att klassificera praktiska produktionssystem (till exempel löpande band, batchproduktion, hantverksproduktion, lean och just-in-time) och för matematiska eller simuleringsbaserade modeller som används vid planering och analys (till exempel Cobb–Douglas, Leontief, diskret händelsesimulering och optimeringsmodeller).

Olika produktionsmodeller betonar skilda mål och principer: massproduktion fokuserar på volym och standardisering, flexibilitet och kundanpassning prioriteras i batch- och modulära system, medan lean-modeller strävar efter slimmade flöden och minskat svinn. Inom tjänstesektorn och programvaruutveckling används agila och iterativa modeller som anpassar produktionstakten efter efterfrågan och feedback.

Modellering av produktion används för kapacitetsplanering, materialstyrning, kostnadsberäkning och beslut om investeringar. Vanliga prestationsmått är genomströmning, genomloppstid, resursutnyttjande, kostnad per enhet och kvalitetsnivå. Ny teknik som automation, IoT och dataanalys har lett till utvecklingen av smarta eller cyber-fysiska produktionsmodeller ofta sammanfattade under begreppet Industri 4.0.

Begränsningar i produktionsmodeller kan uppstå genom förenklade antaganden, osäker efterfrågan eller komplexa mänskliga faktorer. Valet av modell påverkas av bransch, produktkomplexitet, marknadspåverkan och strategiska mål.