tjänstesektorn

Tjänstesektorn är den del av ekonomin som producerar tjänster snarare än fysiska varor. Den omfattar bland annat detaljhandel, hotell och restaurang, transport och logistik, informations- och kommunikationstjänster, finans och försäkring, fastighets- och konsulttjänster samt vård, utbildning och offentlig förvaltning.

Struktur: inom tjänstesektorn återfinns olika undersektorer som handel och logistik, information och kommunikation, finansiella tjänster, professionella tjänster (juridik, redovisning, rådgivning), utbildning, vård och socialtjänst samt kultur och kreativa tjänster.

Betydelse: i moderna ekonomier står tjänstesektorn ofta för en betydande andel av BNP och sysselsättning; den har under lång tid vuxit snabbare än produktionen av varor. Import och export av tjänster ökar också, särskilt inom turism, IT-tjänster och finansiella tjänster.

Produktivitet och teknik: Tjänster skiljer sig från varor vad gäller mätbarhet och produktivitet; variation mellan undersektorer; digitalisering, automatisering, artificiell intelligens och innovationssatsningar påverkar produktion, effektivitet och kvalificerade jobb.

Arbetsmarknad och globalisering: Tjänstesektorn kräver ofta högre utbildning och specialisering; etablering av gig-ekonomi; outsourcing och offshoring av bland annat administrativa, IT- och finansiella tjänster.

Mätning och policy: Vanliga mått är tjänstesektorens bidrag till bruttonationalprodukten (BNP) och sysselsättning; export av tjänster; produktivitetsutveckling. Politiska frågor rör arbetskraftens kompetens, innovation och digital infrastruktur.