plastbearbetningen

Plastbearbetningen avser tillverkning av plastkomponenter och produkter genom olika operationer som formgivning, skärning, borrning, fräsning, slipning samt sammanfogning och ytbehandling. Den omfattar termoplastiska, termosetiska och elastomeriska material och används inom fordons-, elektronik-, bygg- och konsumentvaruindustrin.

Viktiga processkategorier är mekanisk bearbetning, formgivning, sammanfogning och ytbehandling. Mekanisk bearbetning innefattar fräsning, svarvning, borrning, sågning och slipning och kräver verktyg med skarpa spetsar och anpassade skärhastigheter för att undvika att plasten smälter eller spricker. Formgivning omfattar extrusion, termoformning, formsprutning och gjutning för att producera måttnoggranna detaljer eller produkter i större volymer. Sammanfogning innefattar svetsning, ultraljudsvetsning, värmefogning samt adhesiv- eller limfogar. Ytbehandling inkluderar polering, texturering, beläggningar och färg.

Materialvalet påverkar bearbetningen och kvalitetsresultatet. Termoplastiska material som PE, PP, PMMA och PC går ofta att fräsa och forma med låga smältpunkter, medan termosetiska material kräver härdning och vanligtvis inte kan återformas. Elastomerer som gummi eller TPU ger god dämpning men kräver särskild hantering. Viktiga problem vid plastbearbetning är krympning, deformation vid uppvärmning, sprickor, bubblor och ytfel, samt risk för damm och ångor vid bearbetning av vissa plaster.

Miljömässiga och kvalitetsmässiga aspekter får stor vikt. Återvinning och återanvändning av spill samt utbildning i säkra arbetsmetoder är centrala. Modern plastbearbetning förlitar sig alltmer på datorstyrd konstruktion och automation för att förbättra precision, minska spill och sänka kostnaderna, samtidigt som toleranser och dokumentation förs noggrant.