Ytbehandling

Ytbehandling är åtgärder som ändrar eller förbättrar ytan hos ett material, ofta för att öka hållbarhet, korrosionsmotstånd, hårdhet, friktion eller estetik. Ytbehandlingar delas vanligtvis in i mekaniska, kemiska och termiska metoder samt tillämpningar på olika material som metaller, trä och plast.

Mekaniska ytbehandlingar innefattar slipning, polering, borstning och beläggningar som skapar släta eller texturerade ytor. Kemiska metoder innebär behandling där ytan förändras genom kemiska reaktioner, exempelvis passivisering av rostfritt stål, etsning eller kemisk förädlingsbehandling. Termiska ytbehandlingar inkluderar processer som härdning, nitrering eller oxidationsskikt som ökar ythårdhet och slitagebeständighet.

För metaller är vanliga ytbehandlingar galvanisering (zinkbeläggning), anodisering (särskilt för aluminium), kromning och nickelbeläggning samt målning eller pulverlackering. För trä används färg, lack, bets och impregnering för att skydda mot fukt och kemikalier samt förbättra utseende och hållbarhet. Plastytor behandlas ofta med målning, beläggning eller ytförseglingar som förbättrar slitstyrka och kemikaliebeständighet.

Val av ytbehandling avgörs av krav på korrosionsskydd, slitagebeständighet, temperaturtålighet, kemikalieexponering, estetiska krav och kostnad. Miljö- och arbetsmiljöaspekter är viktiga, särskilt vid kemiska behandlingar där regler enligt REACH, RoHS och andra standarder gäller. Processen följs normalt av tester av vidhäftning, skiktjocklek och korrosionsegenskaper för att säkerställa funktion och livslängd.