patofysiologin

Patofysiologin är en gren inom medicinen som studerar hur sjukdomar uppstår och utvecklas genom störningar i normala fysiologiska processer. Den kopplar samman molekylära och cellulära förändringar med organfunktion och kliniska symtom, och undersöker varför kroppens mekanismer inte längre fungerar som de ska.

Patofysiologin fokuserar på mekanismerna bakom sjukdomars funktionella förändringar, ofta i termer av etiologi, patogenes och progression. Den skiljer sig från etiologi ( sjukdomens orsaker) och patologi ( vävnadsskada) men är nära sammankopplad med båda. En central tanke är hur störningar i homeostasbalansen uppstår, hur vävnader skadas genom processer som inflammation, oxidativ stress eller ischemi, och hur kompenserande mekanismer lyckas upprätthålla funktion i viss utsträckning eller misslyckas.

Metoder och tillvägagångssätt inom patofysiologi inkluderar studier av cellulär respons, molekylära signalvägar, klinisk observation, laboratorieanalyser och bilddiagnostik. Forskningen används för att förklara symtom, prognos och svar på behandling samt för att identifiera potentiella terapeutiska måltavlor.

Vanliga teman inom patofysiologi är inflammation, cellskada, vävnadsremodellering, vätskebalans och metabolism, samt sjukdomsprocesser i hjärta, kärl, lunga, njurar och endokrina system. Genom att kartlägga dessa mekanismer kan kliniker förstå symptomens grund och bedöma risker, utforma behandlingar och förutsäga förlopp.

Patofysiologi är central i medicinsk utbildning och klinisk forskning och fungerar som en länk mellan grundforskning och patientvård. Den används för att tolka laboratorie- och bildfynd, för att utveckla nya behandlingar och för att kommunicera sjukdomsprocesser till vårdpersonal och patienter.