parasitbekämpning

Parasitbekämpning är en samling åtgärder som syftar till att kontrollera eller eliminera parasiter som påverkar människor, djur och växter. Begreppet används inom flera sektorer, bland annat jordbruk, djurhälsa och folkhälsa. Målet är att minska sjukdom och ekonomiska förluster som parasiter orsakar, samtidigt som risker för miljön och människors säkerhet minimeras.

Arbetet bygger på förebyggande åtgärder, övervakning och behandling. Förebyggande metoder inkluderar hygien och sanitet, sanering av odlingsmiljöer samt åtgärder som minskar parasiternas livsmiljöer. Integrerad skadebekämpning (IPM) betonar att kombinera flera metoder på ett balanserat sätt för att minska beroende av kemiska bekämpningsmedel. Biologiska metoder används när möjligt, till exempel genom naturliga predatorer, parasitoider eller mikroorganismer. Kemisk bekämpning, inklusive antiparasitära läkemedel och pesticider, används när andra metoder inte räcker men kräver försiktighet, rotation av aktiva ämnen och övervakning av resistensutveckling.

Inom jordbruket syftar parasitbekämpning till skydd av grödor och djur mot parasiter som orsakar skada, såsom nematoder, kvalster, maskar och protozoer. Inom djurhälsa innefattar det avmaskning av tamdjur, behandling av parasitinfektioner hos husdjur samt skydd mot fästingar och loppor. Inom människors hälsa omfattar åtgärder för att förebygga parasitinfektioner samt behandling vid infektioner, inklusive antiparasitiska läkemedel och vatten- och livsmedelshygien.

Utmaningar inkluderar resistens mot bekämpningsmedel, miljöpåverkan och behovet av riskbedömning samt reglering. Framsteg sker ofta genom samarbete mellan jordbrukare, veterinärer, folkhälsomyndigheter och forskare samt anpassning till internationella riktlinjer från FAO och WHO. Parasitbekämpning är en kontinuerlig process som kräver lokala anpassningar och kontinuerlig övervakning.