sektorer

Sektorer är breda delar av ekonomin som grupperar verksamheter efter likartad produktion eller tjänsteinnehåll. I nationalekonomin används ofta en tresystemsindelning: primärsektorn, sekundärsektorn och tertiärsektorn. Primärsektorn omfattar utvinning och jordbruk (jord- och skogsbruk, fiske). Sekundärsektorn består av industriell produktion och byggverksamhet (tillverkning, bygg- och anläggning). Tertiärsektorn inkluderar tjänster som handel, transport, kommunikation, utbildning, vård och offentlig förvaltning. Många ekonomier lägger också till kvartssektorn, eller kunskapssektorn, som omfattar forskning, utveckling, IT och övriga informations­tjänster.

Sektorer kan även beskrivas utifrån ägande eller finansiering: privat sektor och offentlig sektor. Inom nationalräkenskaper används ofta även kategorier som hushåll, bolagssektor och offentliga och privata icke-vinstdrivande organisationer (NPISH). Sektorsbaserade uppgifter används för att analysera bidrag till tillväxt, sysselsättning och produktivitet, och för att utforma ekonomi- och regionalpolitik.

Sektorernas sammansättning förändras över tid genom strukturförändringar: övergång från jordbruk till industri och framför allt till tjänster. Digitalisering och globalisering stärker kunskaps- och tjänstesektorernas betydelse och leder till växande inslag av informationstjänster och andra kunskapsintensiva verksamheter. Detta påverkar hur ekonomi, arbetsmarknad och regional utveckling analyseras och planeras.