Primärsektorn

Primärsektorn är den del av ekonomin som producerar råvaror direkt från naturresurserna. Den omfattar jordbruk och djurhållning, skogsbruk, fiske samt gruv- och mineralutvinning, inklusive utvinning av olja och gas. Produkterna används som råvara i industri och energi eller konsumeras direkt.

Verksamheten kännetecknas av stor beroende av naturförhållanden, väder och säsongsmässiga variationer. Arbetskraften inom primärsektorn är ofta arbetsintensiv och geografiskt koncentrerad. Pris- och väderförändringar samt globala handelsförhållanden kan göra sektorn volatil och sårbar för externa störningar.

Relationen till övriga sektorer är central: primärproduktionen tillför råvaror till sekundära aktiviteter som förädlar och omvandlar material, och vidare till den tertiära sektorn som levererar tjänster och distribution. Den ekonomiska betydelsen varierar mellan länder: i många utvecklade länder står primärsektorn för en relativt liten del av BNP och sysselsättningen, medan den i många låg- och medelinkomstländer är betydligt viktigare för export och arbetstillfällen.

Historiskt har industrialisering och tjänstesektorns tillväxt minskat primärsektorns andel i BNP i höginkomstländer. Globalt varierar betydelsen starkt beroende av naturresurser, infrastruktur, teknisk utveckling och institutionella förutsättningar.

Hållbarhet är en central fråga för primärsektorn. Miljöpåverkan som avskogning, överfiske och mark- samt vattenanvändning från utvinningsverksamhet kräver regleringar och åtgärder. Framtiden fokuserar ofta på ökad produktivitet genom teknisk innovation, hållbara arbetsmetoder och större värdeskapande utan överutnyttjande av naturresurser.