överfiske

Överfiske är fiske som bedrivs i en takt som överstiger fiskbeståndets förmåga att återhämta sig. Det leder till minskning av bestånden och i värsta fall till kollapser. Begreppet omfattar både överdriven fångst och att bestånden hålls i skadligt låga nivåer, vilket minskar framtida avkastning och ekosystemets funktion.

Orsakerna inkluderar hög efterfrågan och utvecklad fisketeknik som ökar fångsten, ekonomiska incitament och subventioner som uppmuntrar överfiske, samt illegalt, oreglerat och orapporterat fiske (IUU). Svag förvaltning, bristande kunskap om bestånden och svårigheter att följa upp fångster bidrar också.

Konsekvenserna är minskad biomass, förlorad åldersstruktur och rekrytering, ökad sårbarhet för miljöförändringar samt förlust av ekosystemtjänster. Fallet i fiskebestånden påverkar lokala samhällen och fiskarnas försörjning, och kan leda till prisfluktuationer och arbetslöshet. Bycatch och skador på havsbotten kan uppstå vid intensiva fiskemetoder.

Bedömningar av överfiske bygger på indikatorer som fiskeförvaltningsmått (F) jämfört med FMSY och biomassan (B) i förhållande till BMSY. När F > FMSY eller B < BMSY finns tecken på överfiske. Internationella och regionala organ som ICES, FAO och nationella myndigheter gör regelbundna stockbedömningar och sätter TAC eller kvoter.

Åtgärder inkluderar kvoter och TAC, rättighetsbaserat fiske (ITQ), fisketillsyn, säsongs- och områdebaserade restriktioner, samt skydd av kustnära habitat och minskning av IUU-fiske. Ekosystembaserad och försiktighetsbaserad förvaltning förespråkas ofta för att stärka havets resiliens.

Globala initiativ som FAOs Code of Conduct for Responsible Fisheries och de hållbara utvecklingsmålen (SDG 14.4) syftar till att minska överfiske och bevara havens biologiska mångfald. Historiska kollapser, som torskbestånden i vissa regioner, illustrerar riskerna med fortsatt överfiske utan effektiva förvaltningsåtgärder.