avskogning

Avskogning är processen där skog tas bort eller omvandlas till icke-skoglig mark, ofta genom avverkning, jord- eller betesmarkns användning, urbanisering eller ofta i samband med skogsbränder. Den kan vara permanent eller långsiktigt fördröjd innan ny skog återetableras. Begreppet skiljer sig från skogsavvikande skötsel som syftar till att hålla skogen produktiv över tid.

Globalt har avskogningen varit mest uttalad i tropiska regioner som Amazonas, Central- och Västafrika samt Sydostasien, där markanvändning för jordbruk och boskap ofta driver förändringen. I tempererade områden har vissa länder upplevt återväxt eller stabilisering, men totala trender varierar mellan länder och perioder. Myndigheter och internationella organisationer följer utvecklingen med indikatorer som nettoförlust av skogskapacitet och förändringar i skogstäckning.

Orsakerna till avskogning är multifacetterade. Jord- och boskapsproduktion för livsmedel och biobränslen utgör ofta huvuddrivkrafterna, tillsammans med kommersiell trävaruexport, infrastrukturprojekt och urbanisering. Klimatförändringar kan öka bränder och torka i vissa områden, vilket förstärker avskogningen.

Konsekvenserna är betydande. Förlust av skog påverkar biologisk mångfald, vattenreglering, jordhälsa och lokala klimat, samtidigt som kolbindningen minskar och utsläpp av växthusgaser ökar. För samhällen och urfolk kan avskogning äventyra livsgrundval, kultur och försörjning.

Åtgärder för att motverka avskogning inkluderar hållbart skogsbruk, skyddade områden, återplantering och skogsrestaurering, samt ekonomiska incitament som betalningar för kol och stöd till alternativa markanvändningar. Internationella initiativ som REDD+ syftar till att minska utsläpp genom bevarande och hållbar förvaltning av skog.