skogstäckning

Skogstäckning är ett mått som beskriver hur stor del av ett område som täcks av skoglig vegetation. Vanligtvis definieras skogstäckning som andelen markyta där trädkronor överstiger en viss tröskel i höjd eller täthet, vilket gör området till skog enligt inventeringskriterierna. Olika länder och myndigheter kan använda något olika definieringar, så begreppet kan variera i detaljerna mellan system.

Mätning av skogstäckning görs främst med fjärranalys, såsom satellitbilder och LiDAR, i kombination med markbaserade inventeringar. Resultatet presenteras ofta som procent av markytan eller som beräknad skogstäckning i areal (t.ex. kvadratkilometer). Skogstäckningen används som en kärnparameter i bedömningar av skogsresurser, koldioxidbindning, vattenbalans och biologisk mångfald, samt i regional och nationell planering.

Skogstäckningen varierar över tid och rum på grund av naturprocesser, störningar och människans aktiviteter. Stormar, sjukdomar, skogsbrand och vindfällen kan minska täckningen, medan plantering, naturlig återväxt och återställningsprojekt kan öka den. Klimatförändringar och markanvändningsändringar påverkar också skogens demografi och täthet, vilket i sin tur påverkar skogstäckningen.

I Sverige och många andra länder används skogstäckning i officiell statistik och är en viktig del av nationella och internationella redovisningar om skogens roll i markanvändning, klimat och ekosystemtjänster. Relaterade begrepp inkluderar canopy cover, skogsarea och nationella skogsinventeringar.