ortostatiskt

Ortostatisk eller ortostatiskt är ett svenskt adjektiv som används för att beskriva kroppens svar på att stå upp eller röra sig till upprätt ställning. Inom medicin används termen ofta i samband med ortostatiska förändringar i blodtryck, puls och cirkulation.

Huvudprincipen bakom ortostatiska svar är gravitationens effekt på blod i venerna. När man står minskar venöst återflöde till hjärtat, vilket kan sänka pumpvolymen och blodtrycket. Normalt kompenseras detta av det autonoma nervsystemet som ökar hjärtfrekvensen och vasokonstriktionen. Vid otillräcklig kompensation uppkommer ortostatisk hypotension eller ortostatiskt ineffektivt svar, vilket kan ge yrsel, svimningskänsla eller synbortfall vid uppgång.

Ortostatisk hypotension definieras vanligtvis som ett fall i systoliskt blodtryck med minst 20 mmHg eller diastoliskt blodtryck med minst 10 mmHg inom tre minuter efter uppresning, ofta åtföljt av symptom som yrsel eller svimning. Orsaker inkluderar uttorkning, blodförlust, vissa mediciner (diuretika, vasodilatorer, alfa-blockerare, antidepressiva), långvarig sängvila, autonom neuropati, diabetes och neurodegenerativa sjukdomar, samt åldrande.

Diagnostik innefattar klinisk reset vid uppresning och, vid behov, tilt-table-test för att utvärdera blodtrycks- och pulsförändringar över tid. Definitionen kan kompletteras med bedömning av symtom och uteslutning av sekundära orsaker.

Behandling fokuserar på att behandla bakomliggande orsak och att minska symtomen. Icke-farmakologiska åtgärder inkluderar långsammare uppstigning, användning av kompressionsstrumpor, ökat vätske- och saltintag där det är lämpligt, regelbunden träning och höjd-sängläge under natten. Farmakologisk behandling kan övervägas vid återkommande symtom och inkluderar läkemedel som ökar blodtrycket vid stående, exempelvis midodrin eller fludrokortison, samtidigt med noggrann övervakning för risk för högt blodtryck i vila. Behandlingen är ofta individanpassad.