näringsläckage

Näringsläckage är förlust av näringsämnen, främst kväve och fosfor, från jordbrukets mark och gödselhantering ut i miljön. Läckaget uppstår genom läckage i marken, ytavrinning vid regn samt via dräneringssystem där vatten leds bort. Resultatet är minskad markfertila näring och ökad risk för övergödning i närliggande vattendrag och grundvatten.

Kväveläckage sker framför allt när nitrat transporteras genom marken till grundvatten eller till ytvatten efter nederbörd och bevattning. Fosfor läcker oftare i samband med ytavrinning och erosion, eftersom fosfor binder till jordpartiklar och följer med sediment till vatten. Båda processerna bidrar till sötvatten- och kustnära övergödning och försämrad vattenkvalitet.

Faktorer som ökar risken för näringsläckage inkluderar jordmånens textur (sandy jord ökar perkolation), nederbördsmönster, markens fuktstatus och hur gödsel används (mängd, tidpunkt och typ). Otillräcklig grödvik eller dålig näringsupptagning kan också öka läckaget. Effektiv hantering kräver kunskap om fältspecifika förhållanden.

Förebyggande åtgärder omfattar noggrann näringsberäkning och spridning i små omgångar, tidsanpassad gödsling efter grödornas behov, samt regelbundna jord- och växtnäringsanalyser. Andra åtgärder är täckgrödor eller växtbäddar, kantzoner längs vattendrag, förbättrad stallgödselhantering och lagring, samt anpassad dränering och vattenhushållning.

Övervakning och policy syftar till att begränsa näringsläckage. Det sker genom vattenprovtagning, modelleringsarbete och näringsbalanser. EU:s nitratriktlinjer och nationell miljölagstiftning spelar en central roll i att minska utsläpp och skydda vattenkvaliteten.