näringsjoner

Näringsjoner är oorganiska joner som kroppen behöver för att fungera normalt. De finns i kroppsvätskor och celler och kommer främst från kosten. Beroende på mängd räknas de som makronäringsämnen (till exempel kalcium, fosfat, magnesium, natrium, kalium och klorid) eller mikronäringsämnen/spårmineraler (såsom järn, zink, koppar, mangan, selen och jod som förekommer som joner i kroppen).

Vanliga exempel och funktioner inkluderar kalcium (Ca2+) som bygger och underhåller skelett och tänder samt deltar i muskelkontraktion och nervsignaler; natrium (Na+) och kalium (K+) som reglerar vätske- och elektrolytbalansen samt nervimpulser; magnesium (Mg2+) som kofaktor i många enzymreaktioner; fosfat (PO4^3−) som ingår i ATP och i benvävnad; järn (Fe2+/Fe3+) som krävs för syretransport i blodet; klorid (Cl−) som bidrar till kroppsvätskebalans och magsyra; jod i form av jodid (I−) som behövs för sköldkörtelns hormonproduktion; samt spårämnen som zink, koppar och selen som stödjer enzymfunktioner och immunförsvar.

Upptaget sker främst i tunntarmen och regleras av njurarna samt olika hormonsystem. Kroppens homeostas upprätthålls genom finjustering av intag och utsöndring. Vissa näringsjoner påverkar varandra: exempelvis vitamin D ökar kalciumupptaget, medan fytater i fullkorn och konkurrens om absorptionen kan påverka järn och zink. Näringsjoner fungerar också som kofaktorer i många enzymatiska reaktioner och deltar i syrereglering och energianvändning.

Brister på näringsjoner kan leda till hälsoproblem som osteoporos eller bentäthetsminskning vid kalciummiss, järnbrist och anemi, eller jodbrist som påverkar sköldkörteln. Överskott kan också orsaka problem, till exempel störningar i vätskebalans eller toxiska nivåer vid överkonsumtion.

God kost med mejeriprodukter, gröna grönsaker, kött, fisk och baljväxter bidrar till ett brett spektrum av näringsjoner. Rekommenderat dagligt intag varierar efter ålder, kön och fysiologiskt tillstånd och fastställs av näringsrekommendationer.