måttnoggrannheten

Måttnoggrannheten är ett mått på hur nära ett uppmätt värde ligger till det sanna värdet av det som mäts. Det är en egenskap hos mätprocessen som påverkas av instrumentets tillstånd, mätmetod, miljöförhållanden och nybörjare eller operatörens utförande.

Måttnoggrannheten används ofta tillsammans med begreppet noggrannhet i en bredare bemärkelse. Den andra delen, precisionen, beskriver istället hur nära upprepade mätningar ligger till varandra. Därför kan en mätning vara mycket exakt (nära det sanna värdet) men inte särskilt precis (om upprepade mätningar varierar mycket), eller tvärtom. Inom metrologin skiljs även begreppen trueness (utsatthet mot sanna värdet) och slumpfel, där systematiska fel biasar påverkar noggrannheten och slumpfel påverkar precisionen.

Bedömning av måttnoggrannheten sker vanligtvis genom att jämföra uppmätta värden med kända referensvärden eller genom kalibrering mot nationella eller internationella standarder. Resultatet kan uttryckas som absolut fel, relativt fel eller genom uppskattning av osäkerhet (fördelning mellan systematiska och slumpmässiga bidrag). Spårbarhet till standarder är en viktig del av tillförlitligheten i uppmätta värden.

Faktorer som påverkar måttnoggrannheten inkluderar kalibreringsstatus, använd metod och utrustning, miljöförhållanden och operatörens noggrannhet. För att förbättra måttnoggrannheten används kalibrering och underhåll av instrument, väldefinierade mätprocedurer, utbildning av personal samt uppföljning och dokumentation av mätosäkerhet. Standarder som ISO 5725 och riktlinjer enligt GUM används ofta för att fastställa och kommunicera måttnoggrannhet samt osäkerhet i mätresultat.