människolärande

Människolärande är studiet av hur människor förvärvar, behåller och tillämpar kunskap, färdigheter och attityder genom erfarenheter, utbildning och social interaktion. Forskningen inom området spänner över psykologi, pedagogik, neurovetenskap och sociologi och undersöker både hur information kodas i minnet och hur nya färdigheter automatiseras.

Historiska lärandeteorier inkluderar behaviorismen, kognitivismen och konstruktivismen. Behaviorismen fokuserar på observerbart beteende och förstärkningar. Kognitivismen betonar mentala processer som uppmärksamhet, minne och problemlösning. Konstrukivismen betonar aktiv konstruktion av kunskap i sociala sammanhang, medan sociokulturella perspektiv lyfter kulturens och sammanhangets roll i lärandet, med Vygotskijs zon av proximal utveckling som central begrepp.

Lärande sker i formella sammanhang som skolor och universitet samt i informella sammanhang som arbetsplats, fritidsaktiviteter och digitala resurser. Livslångt lärande betonar kontinuerlig kompetensutveckling genom hela livet. Tekniker som e-lärande, adaptiv undervisning och multimodal kommunikation formar hur lärandet organiseras och hur individuella behov möts.

Faktorer som påverkar lärande inkluderar motivation, självreglering, metakognition och socialt stöd. Lärandemål, struktur och feedback samt individuell variation i förkunskaper och kognitiva resurser formar processen och resultatet. Användningen av kunskap om människolärande är central inom utbildning, personalutveckling, rehabilitering och forskning om hur man bäst stödjer inlärning hos olika grupper, inklusive barn, ungdomar och vuxna.